Charterresa med all inclusive är något vi aldrig tidigare har åkt på, så familjen hade en helt ny typ av äventyr att se fram emot. Vi hittade en rabatterad resa som sammanföll med påsklovet och de datum som var aktuella för oss. Enda besväret var att vi då fick åka från Arlanda, men vad gör man inte för en vecka i solen. Det var inte kul alls när vi ett par dagar senare insåg att påsklovet detta året var flyttat till efter påsk istället för, som det brukar vara, före påsk. Helt plötsligt behövde vi få ledighet beviljad från skolan. Det var inget större problem, visade det sig. Läraren hade själv gjort samma tabbe...

Det blev bilfärd till Stockholm, övernattning hos goda vänner och sedan flygresa till Sharm el Sheik. Att vara på endast ett ställe och kunna äta och dricka när andan faller på utan att behöva leta restaurang eller släpa med plånboken, så praktiskt på en "slappa vid poolen"-semester. Vi tyckte inte riktigt att ryggsäck passade på en charterresa, och eftersom vi inte hade några resväskor önskade vi oss (och fick) det i födelsedagspresent. Resultatet av trippen till Sharm blev att halva styrkan åkte till Egypten ytterligare en gång, till Hurghada. Utan barnen, helt nytt det också. Det blev alltså inte bara en, utan två spännande resor till Egypten under 2008.

Sharm el Sheik är en anlagd turistort där allt är nytt, stort och brett vad gäller hus och vägar. Vi bodde på ett flådigt ställe, Hotel Calimera Royal Diamond. Inte helt färdigbyggt men det var inget som störde oss. Varje kväll var det musikunderhållning och små shower på området. Damen som sjöng i restaurangen var väl rätt ok men övrigt spektakel som reseledarna höll på med var pinsamt dåligt. Vi kunde inte riktigt förstå att de frivilligt utsatte sig för det. Förmodligen hade de som grupp kul tillsammans.

Vi har alltid hört att åker man till Egypten blir man garanterat magsjuk. Det måste gälla maten utanför hotellen, för den mat vi fick var av mycket hög kvalitet. De första dagarna smakade vi det mesta på bufféborden och kunde inte få nog av allt som fanns. Alla måltider hade flera alternativ att välja på av sallader, soppor, förrätter och varmrätter. Efterrättsbordet var inte heller något att leka med. Tårtor, puddingar, kakor och hemgjord glass i mängder. Kockar stod även och gräddade pannkakor och våfflor om så önskades. Jag kan nämna att för den som gillar wienerbröd till frukost, vilket jag gör, så var det ljuvligt. Det fanns minst 10 olika sorter att välja på, varje dag. Vi rullade nästan från matbordet de första dagarna. Efter tre, fyra dagars frossande både till lunch och middag fick vi dra ner något på ätandet. Magen fick faktiskt nog av för mycket socker och andra kolhydrater. Wienerbröden slank dock fortfarande lätt ner, även efter en stadig frukost...

Dykningen i Egypten lär vara fantastisk och det skulle vi ju givetvis kontrollera. Det fanns ett dykcenter på hotellet så vi behövde inte ta oss så långt för att boka. Utanför hotellets strand, som för övrigt inte gick att bada vid på grund av koraller, fanns en korallvägg lämplig att dyka vid. Vi hoppade i från pontonbryggan och dök ner i klart men lite kallt vatten. Det fanns mycket fisk i fina färger, i övrigt inget märkvärdigt. Inte där vi var i alla fall. Lite djupare ner är det andra fiskar som simmar runt, men vid ytan blir färgerna klarare på grund av solens strålar. Det gick faktiskt nästan lika bra att snorkla för att få se fina fiskar. Synd bara på alla minibrännmaneter som guppade vid ytan. De var svåra att undvika och inte alls sköna att komma i kontakt med. Det fick Jesper känna på. Han brände sig och ville inte gärna ner i vattnet igen efter det. Det är ju inte första gången vår manetmagnet blir drabbad. Killarna hade bokat in ytterligare en heldag med dykning, denna gången från båt. Jesper fick feber och kunde inte följa med, så den ende som tog sig utanför hotellets grindar på hela veckan var Jonas. Det blev med buss några minuter till hamnen där dykbåten låg. Annars höll vi oss helt innanför grindarna och bara åt, slappade och sedan åt vi lite till. Vi åt faktiskt mest hela tiden, kändes det som.

Vid hotellet fanns två poolområden. Ett lite lugnare med barnpool och ett där det var fullt hålligång. Vattengympa och pingis var de aktiviteter som vi deltog i. Det var reseledarna som höll i aktiviteterna och för vissa av dem, främst italienarna, var syftet att få så mycket uppmärksamhet som möjligt, att själv synas och höras. Lite komiskt faktiskt. Det var inte helt lätt att få tag i solstolar vid poolen. Vid åttatiden var stolarna i stort sett upptagna. Vi fick gå upp i ottan för att placera ut handdukar på solstolarna, annars blev vi utan. Men väckningen var det inget problem med. Städaren i korridoren utanför rummen sopade så intensivt att han slog kvasten i väggarna vid sjusnåret varje morgon. På hotellet bodde det många italienare och ryssar. Och det säger jag bara, reta inte upp de italienska damerna för då får man verkligen veta att man lever. En dag frågade jag om det var ok att ta en av stolarna och en tjej svarade ja. Lite senare tror jag faktiskt att jag blev utskälld på italienska. Det lät så i mina öron i alla fall.
Ryssarnas intag av alkohol var rätt imponerande att se. Ett par, som låg i närheten av oss varje dag, började dagen vid poolen med att beställa två halvfulla stora glas med mörk rom. Till det fick de ett glas cola att blanda med. När drinkarna var färdigblandade fanns det blannevann över. Drinkarna sveptes ganska snabbt och så var det dags för en ny omgång. Trots det var det aldrig några problem. Ingen blev full och störig, utan de var hur lugna som helst. På hotellområdet hade vi allt vi behövde. Funderingar fanns på att ta sig till marknaden, men i 30 graders värme kändes det inte som en bra grej att göra mitt på dagen. Vår nyfikenhet sträckte sig därför bara så långt som utanför receptionens dörrar, men fortfarande långt in på området. Vi hade lyckats glömma våra sällskapsspel hemma och kände oss lite sysslolösa. I hotellets souvenirshop hittade vi ett Uno, och kvällarna var räddade.

Något som vi inte riktigt hade räknat med var att behöva passa Johanna på semestern. 18 år och med mamma och pappa i hasorna hela tiden, drömsemestern. Hon fick inte vara i fred för en del av kyparna, speciellt en som var som en igel. När han gick av sina pass letade han upp henne. En kväll satt vi på takterassen och njöt av utsikten, var sin drink och vattenpipa. Jesper ville spela biljard, så killarna gick till biljardbordet runt hörnet för att spela en runda. Kyparen syntes inte till då så jag lämnade Johanna någon minut för att ta kort på dem när de spelade. När jag sen kom tillbaka stod han där och tjatade om att få hennes mobilnummer. Inte ett dugg charmig någonstans, utan sur och tradig och dessutom såg han ut att vara i vår ålder. Bartendern upplyste förmodligen honom om att han bar sig dumt åt och bad honom lägga av. Med tanke på minspelet tolkade jag i alla fall deras samtal så. Trots detta så kan semesterveckan sammanfattas som väldigt bra. All inclusive i Egypten fungerar för oss. Ett prisvärt alternativ med kort flygresa, ingen tidsomställning, solgaranti, fin mat och bra dykning. Vad mer kan man begära för en veckas semester?

Sen blev det hastigt och lustigt bestämt att bara vi två skulle åka på solsemester. Utan barnen? Hur skulle det gå? Det blev Hurghada med avresa från Sturup och vi klarade det alldeles utmärkt. Hotellet, Le Pacha, var inte riktigt av samma standard som i Sharm, men kändes mer avslappnat och gemytligt. Här bodde mer tyskar och öststatare, inte så många italienare. I restaurangen var utbudet mer begränsat, lite mer känsla av lunchrestaurang och all dricka hämtade man själv. Det blev en del spring eftersom glasen var så små. Underhållningen var mer sevärd här och reseledarna mindre livliga.

Det fanns ett dykcenter på hotellet och vi bestämde oss för att åka med dykbåten på en heldagsutflykt med dubbeldyk. Jag brukar ha svårt att hitta dykdräkter som passar. Lite längre än medel och kurvig brukar inte stämma överens med utbudet, men här var det inget problem alls. Med många tyska gäster fanns det dräkter i bra storlekar, även för fullvuxna damer. Allt fungerade perfekt med bra service och trevlig personal. Dykningen var bra, men inget utöver det vanliga.

Vi bodde väldigt centralt med shoppinggatan precis utanför hotellobbyn. En kväll gick vi ut en sväng på stan innan middagen. Utanför hotellområdet var det en helt annan puls. Efter att ha gått en liten runda ville jag hem till hotellet igen. Det var inte alls trevligt att hela tiden bli nerstirrad eller uppmärksammad på souvenirer som vi tvunget skulle titta på. Jonas tyckte inte att det var så farligt, men det var ju inte honom de stirrade på. Jag vägrade gå ut på flera dagar. Sen gjorde vi ett nytt försök, denna gången senare på kvällen, efter middagen. Då var gatorna fulla med folk och jag fick vara mer ifred. Det fanns en del blonderade turister på stället och en av försäljarna försökte gissa var jag var ifrån. När han gått igenom alla öststaterna kände jag mig något förnärmad. Driver han med mig? Ser han inte att det är min riktiga hårfärg och att jag inte har ljusblå ögonskugga, rosa läppstift eller bär något knallrosa plagg?

Varje dag vid femtiden blev hela området besprutat eller gasat med något. Det var ett fruktansvärt oväsen och en hemsk stank. Tanken var väl att bli av med mygg och annat icke önskvärt som surrade runt på området. Jag vet inte om turister räknades in i det, men det var i alla fall ett effektivt sätt att tömma poolområdet på folk. Första gången det hände hann vi inte riktigt med, men lärde oss snabbt och skyndade oss in på rummet så fort motorn började brumma. Efteråt, när de värsta avgaserna hade lagt sig och vi satt på balkongen och njöt, var det väldigt skönt att slippa alla mygg. Vi hade en härligt slapp vecka och åker gärna till Egypten igen. Det gäller både för Sharm el Sheik och Hurgada. Det är garanterat varmt och soligt, maten är god och hotellen bra. Något jag inte riktigt klarar av är hur jag som kvinna blir bemött av en del inhemska män. Kulturen är annorlunda och det får jag acceptera. Men tacka vet jag bartendern vid poolen. Honom blev jag allt lite kompis med. Även om han skrämde mig med sina stirrande ögon första gången jag beställde av honom, så blev det kramar och pussar på kind vid hemfärd. Att jag lämnade dricks till honom hade inget med hans bemötande av mig att göra...

Bilderna är klickbara för visning i större format.

Egypt, we'll be back
Agneta, Jonas, Johanna och Jesper