Det är aldrig roligt att stiga upp ur sängen innan klockan tre på morgonen, men vad gör man inte för att få komma till solen. Framme på Kastrup, efter bilresa till Svågertorp och tåg därifrån, fick vi reda på att flyget till Santorini var tre timmar försenat, timmar som vi gärna hade sovit istället. Men så är det med charterresor, inte direkt högprioriterade i luftrummet.
Vi hade bokat rum på Honeymoon Beach Hotel i Perissa och möttes på flyplatsen av Paris, mannen i familjen. Stället hade vi blivit rekommenderade för den hemtrevliga stämningen och väldigt goda matens skull. Poolen var också ett stort plus.
För 3500 år sedan sjönk stora delar av Santorini, eller Thira som ön officiellt heter. Landskapet är väldigt spännande med sina branta stup och hus som klättrar nedför dem. Stränderna består av svart lavasand som blir otroligt varm i solen, så badtofflor rekommenderas.
En dag hyrde vi mopeder för sightseeing runt ön. Vi startade från stranden i Perissa och första stoppet blev Red beach i sydväst. Vi åkte vidare till Pirgos, åt glass och vandrade upp till kyrkan, omgiven av venetianska murar, för att beundra utsikten. Det var inga problem att se både Fira och Oia samtidigt. Därefter körde vi till Kamari beach på ostkusten, där vi stannade för ett dopp.
Lunchen intogs på en taverna utanför huvudorten Fira. Ut på vägen igen för nästa stopp längst upp i norr, Oia, en fantastisk by med små gränder och hus i olika färger som slingrar sig nedför klippväggen mot havet. Det borde inte gå att bygga så... Vi följde sedan norra kusten österut tillbaka till Fira, öns huvudort. Staden får många besök av kryssningsfartyg, vilket betyder "finare" shopping med priser därefter, så vi stannade inte länge. Dagen avslutades med Yatzy, med samma vinnare i båda rundorna och enligt de andra mycket tack vare att hon säkert slog fyra slag varje omgång...
Det gick inte att undgå att det var VM i fotboll. Uppladdningen inför matchen mellan Sverige och England bestod av en hel dags slappande vid poolen. Denna resas överraskning bestod av Sverige-tröjor, något som blev mycket uppskattat av barnen. Matchen såg vi tillsammans med övriga svenska gäster.

Båten till Folegandros tog två timmar och väl framme blev vi i hamnen uppraggade av Hotell Aegeo, beläget uppe i Chora som är huvudorten på ön. Vi stod och velade ett tag, vilket man måste göra för att få ner priset, när en svensk kom fram och varmt rekommenderade hotellet. Vi hoppade in i bussen och åkte med på den enda vägen som finns på ön. Vi fick två fina rum på en jättemysig bakgård.
Ön är väldigt bergig med ris och buskar, inga träd. Chora är en pittoresk liten by med underbara små gränder. Vi köpte en karta, välbehövlig, över ön och började vandra mot stranden. Vandringstiden var 20 minuter på asfalt och resterande 25 nerför berget på åsnestigar. Angali beach låg i en fin liten bukt med tre tavernor och en hamn för badbåten. Efter dagens badäventyr åkte vi hem med den enda bussen som körde ända ner till stranden för att hämta upp folk. Det hade inte varit roligt att gå hela vägen upp för åsnestigen i den värmen.
Dagen efter valde vi att gå till en annan liten vik, Fira. Asfaltstiden blev något kortare eftersom vi svängde av en åsnestig tidigare. Stigen skulle enligt kartan vara både kortare och bredare än gårdagens, men istället slutade den helt tvärt och vi irrade omkring bland skräckslagna får i en hage. Vi slog följe med ett holländskt par som följt efter oss på avstånd och tillsammans hittade vi till sist vägen ner för klipporna. En timmes hård träning på semestern... De gick vidare mot Angali beach, medan vi stannade kvar och snorklade. När magarna sade ifrån om mat gick även vi vidare mot Angalis tavernor. På vägen fick vi se hur den lokala osten behandlades i havet och även smaka var sin bit. Väldigt salt, förmodligen från havet, och mycket god.

På midsommarafton vandrade vi runt i byn, gick in i gamla stan, Kastro, och upp för serpentinvägen till Paliokastro, en gammal kyrka belägen uppe på klippans topp. Det försvann nog ett par liter vätska av värme och ansträngning bara på vägen upp. Utsikten över byn och alla klippor var fenomenal.
Vi vandrade sedan vidare till stranden och lärde oss (läs Jesper) att man inte ska sparka på stenar med sandaler på fötterna. Sandalen kan då slå i den ojämna betongvägen och man blir av med skinnet under stortån. Plus att man får köpa nya sandaler.
Två kvällar i rad hade det varit så blåsigt inne i byn att vi frös när vi satt och åt. Tredje kvällen var underbar. Det var fredagkväll och vindstilla efter en riktigt varm dag. Alla satt ute, mysbelysning vid serveringarna och det spelades grekisk musik. Chora, som är helt bilfri med fritt lekande barn i gränderna, var som en enda stor altan. Ett härligt lugn.

Båten, som lade till på Sikinos, Ios och Naxos innan den nådde Paros, tog nästan sex timmar, något längre tid än vad vi trodde den skulle göra. Den tid som angavs visade sig vara tiden till sjöss, inte den totala restiden. När vi kom iland fanns det väldigt många rumsuthyrare väntande i hamnen. Konkurrensen är hård och de gapade, skrek och jagade oss när vi gick igenom den polisbevakade grinden. Apor i bur är nog det som beskriver det bäst. Sådant orkar inte vi med så vi gick till busstationen och tog en lokalbuss till Naoussa istället. Väl framme följde vi med en gammal dam för att titta på hennes två uthyrningsrum. Det luktade så innestängt och höll 50-talsstandard, så nej tack, sa vi och gick snabbt därifrån. Därefter gick vi med en betydligt yngre tant till hennes pensionat. Vi var inte riktigt överens om priset och gillade inte att det fanns fler rum i samma hall.
Nu började det bli kris med bara drygt en timme kvar till Sveriges match mot Tyskland. Vi gick in på en supermarket och handlade dricka. När vi kom ut stötte vi på en familj med Sverige-tröjor och hängde på dem till deras hotell, Hotel Senia. Efter ytterligare förfrågningar gatan upp så bestämde vi oss till sist för Hotel Senia, trots att vi var tvungna att byta rum varje dag. Med ryggsäckar som aldrig packas upp helt gjorde inte det något. In med grejorna på rummet och sedan bar det iväg mot hamnen och en restaurang med TV. Tillsammans med ett 30-tal andra svenskar såg vi Sveriges nederlag. Kul, tyckte de sex tyskarna på plats. De var så gott som redan världsmästare...

Dags för ännu en mopedutflykt. Vi körde från Naoussa till Santa Maria, en jättefin strand med öns dykcenter, där vi bokade dyk till dagen efter. Vi körde vidare längs med kusten på en liten gropig och dammig grusväg. Ingen njutning direkt, så efter ett tag gav vi upp och körde nästan hela vägen tillbaka till Naoussa, för att där vända söderut igen på den stora vägen. I Piso Livadi stannade vi för bad och lunch på stranden. En fin liten by. Vi följde kusten runt hela ön och de finaste stränderna, förutom Santa Maria, fanns mellan Golden beach och Aliki, en annan liten trevlig fiskeby. Sista stoppet blev vid Naoussas klippstränder, fina små badvikar med små stränder mellan klipporna.
Paros var, i förhållande till Santorinis spännande landskap, rätt tråkig att köra runt på. Ett stort plus var strändernas vita sand och en sak som utmärkte sig var alla tallar och andra barrväxter som fanns på ön.
Dagen efter blev vi hämtade av dykledare Kostas för avfärd mot Santa Maria. Efter fem minuters båtfärd gick vi ner i vattnet på tre meters djup och var som mest nere på 25 meter, Jesper 21. Vi fick lyfta och känna på en 2000 år gammal urna som låg på botten och som förmodligen inte var mer än tio år, matade fiskar med händerna och såg tvättsvampar i olika färger. Vi fick även uppleva ett språngskikt. Vid 16 meters djup blev vattnet med ens mycket kallare och man kunde se gränsen med ögonen. Ovanför den kalla delen blev det värmevågor, precis som på asfalt en varm sommardag. Under gränsen förstod vi varför vi skulle ha heldräkt och skor. En häftig upplevelse.

Tillbaka till Santorini och Honeymoon Beach Hotel igen. De sista dagarna tillbringades mest vid poolen, eftersom det blåste kraftigt och var riktigt varmt. Jonas och Jesper åkte iväg på nya dykäventyr, genom klippformationer och in i en undervattensgrotta. Det var två mycket nöjda men trötta killar som kom tillbaka till hotellet den dagen.

Hemresan från Santorini kändes mycket lyxig jämfört med vad vi är vana vid när vi reser. Flygtiden var kort, ingen tidsomställning när vi kom hem och framför allt, inga minusgrader och snöslask.

Bilderna är klickbara för visning i större format.

Agneta, Jonas, Johanna och Jesper