Nyårsaftons morgon tog vi flyget från Kastrup till Havanna. Väl framme tog vi en taxi ut till Playas del Este, Havannas östra stränder. Efter var sin glass blev det sängen direkt. Inga nyårsraketer i Havanna, inte.
Stranden var jättefin men på grund av den starka vinden var röd flagg hissad och det var förbjudet att bada. Lite löjligt tyckte vi, men det tyckte inte badvakten och hans visselpipa. Det fick bli bad i hotellpoolen istället.
Playas del Este var otroligt lugnt, eller rättare sagt stendött, när vi var där. Vi gick långt för att hitta en affär att handla mat i. De som stod med i vår resebok Lonely Planet existerade inte. Till sist hittade vi en på andra sidan om vårt hotell. Typ Pepes bodega...

Det regnar på Kuba. Badet blev inställt och det blev stadsvandring i Havanna istället. Gamla Havanna är otroligt charmigt med fantastiska byggnader. Upprustning av byggnader pågår och en del hus har renoverats till ursprungligt skick, men det är långt ifrån alla. De flesta husen är mycket slitna men väldigt fina ändå och det är svårt att se sig mätt på dem. Trots att kvarteren inte är särskilt fina är det rent och snyggt på alla gator.
I centrala Havanna finns en exakt exteriör kopia av Vita huset i Washington, nämligen Capitolio. Vi var inne i byggnaden och tittade. Snacka om takhöjd! Främre delen var i ett enda våningsplan, öppet upp i kupolen.
Bakom Capitolio ligger en annan mycket viktig byggnad, nämligen Partagas cigarrfabrik. Tyvärr var den stängd över helgerna och öppnade typiskt nog inte förrän dagen efter vår hemresa. Fast butiken var ju öppen, så vi gick inte cigarrlösa därifrån.

Efter lite diskussion i hotellreceptionen om utlovat pris för en beställd taxi, tog vi saken i egna händer, stegade ut från hotellet med ryggsäckarna högt burna och stoppade första bästa lediga taxi på gatan utanför. Det var en Citroen modell gammal och (s)liten med en chaufför som inte kunde ett ord engelska och, som det visade sig senare, bara hittade i Havanna. Innan vi lämnade kvarteret funderade vi på om det var klokt att åka med. Bilen var inte i bra skick och det var 34 mil till Trinidad.
Ett par mil utanför Havanna pajade kylaren, men med hjälp av vårt dricksvatten tog vi oss fram till Matanzas. Efter flera påfyllningar av vatten och många "no problema" från chauffören hamnade vi mitt i ödemarken hos en hjälpsam farbror med en häst i trädgården. Han förstod mer om bilar än vad vår taxichaufför gjorde och visade det tydligt för oss genom att peka på motorn och dra fingret över halsen. Cienfuegos, som var närmaste stad, låg sju mil bort och det krävdes en hel hink vatten och en del övertalning för att bli körda dit med taxin. I Cienfuegos fick vi rum i ett Casa Particular, dvs hemma hos en familj, hos Tomas och Nancy. Från början var det tänkt att vi skulle tillbringa några dagar i Cienfuegos, men nej. Vi ville inte vara kvar där utan åkte vidare.
Dagen efter tog vi en taxi till Trinidad. Denna gången med en chaufför som glatt guidade oss genom hela resan på spanska. Trinidad de Cuba, som grundades i början av 1500-talet, är en underbar stad med ca 50 000 invånare. De flesta husen är gatuhus i ett plan och staden betraktas som en del av världsarvet. I Trinidad ville vi bo i ett Casa och blev visade till ett jättefint ställe, Hostal El Moro, där det skulle finnas två rum lediga. Precis innan vi kom dit blev stället fullt men vi fick bo alla fyra i ägarnas sovrum den första natten. Vi hade tänkt stanna två nätter för att sedan söka oss närmare stranden, men trivdes så bra att vi stannade hela tio nätter. På Casat träffade vi svenskarna Peter och Isak och hade det väldigt trevligt tillsammans med dem på kvällarna på familjens veranda.


Stranden, som ligger 14 km utanför Trinidad, består av vit, fin sand och en helt ren havsbotten. Det blev många sköna timmar där i solen. Johanna och Jesper snorklade efter sjöstjärnor och byggde sandslott. Efter några dagar på stranden blev Jesper rastlös. Som tur var fanns där i träd att klättra i.
Stämningen på stranden var lugn och avslappnad. Salsakursen i sanden var det som hördes mest. Det fanns inte heller en massa påflugna försäljare utan de som ville sälja dricka, frukt eller diverse strandaktiviteter var väldigt artiga och hänsynsfulla. Det vi saknade mest på stranden var någonstans att köpa mat.

En dag var vi på hästutflykt. Vi var åtta personer som tillsammans red genom ängar, bäckar, skog (bevakade av gamar) och bananplantager till naturreservatet Javira. Det var en spännande upplevelse att rida på kubanskt vis (no American cowboy). Väl framme vandrade vi ett par kilometer till ett vattenfall där vi dök från klipporna. Vattnet i själva fallet var ljummet, i övrigt något kallare. Inne i grottan bakom vattenfallet bodde det fladdermöss. Vad som mer bodde där inne vill vi inte tänka på. Hemvägen blev också den rätt spännande när hästarna ville galoppera.

Under tiden som vi var i Trinidad var det Semana de la Cultura, kulturveckan, i stan. Gatorna fylldes av folk och musik och barnen roade sig på tivolit. Kvaliteten på karusellerna verkade inte vara densamma som hemma så vi nöjde oss med att titta på. Männen samlades på torget kring ölvagnen. I vagnen fanns en tank varifrån ölen tappades upp i valfria behållare, t ex glas, pet-flaskor eller glasburkar. Eller varför inte i ett par dunkar att hänga på cykelstyret?

På Kuba finns det en stor variation av fordon och precis som byggnaderna är de i olika skick. Man blir glad av att se alla gamla amerikanska bilar i olika färger och modeller. De flesta låter, ryker och ser för bedrövliga ut men rullar trots alla sina år på nacken. Den vanligaste "nyare" bilen var nog ändå en Lada, här en taxi av modell limousin.

Efter många härliga dagar i Trinidad var det dags att ta oss tillbaka till Havanna. Vi hyrde en privatchaufför och denna resan kom vi lindrigt undan, bara punktering.
Chauffören körde oss till vårt Casa i Havanna, till Oscar och Isabel. Casat låg rätt bra till i stadsdelen Vedado, strax utanför centrala Havanna. Det var lugnt och vi sov bra, men Oscar var en mycket märklig man...
I Havanna var det otroligt blåsigt och vågorna slog över på strandpromenaden. Det behövdes både långärmat och långbyxor för att inte frysa i vinden. Vi tog oss till fortet San Carlos de la Cabanja, ett fort med många gamla kanoner. Från fortet såg man ut över gamla och centrala Havanna. Che Guevara hade efter revolutionen fortet som sitt huvudkvarter och där fanns nu en fotoutställning om honom. Överallt på Kuba finns bilder på den store hjälten Che. Den mest effektfulla bilden vi såg av honom fanns inne på fortet. Hela porträttet var ett stort kollage av Che-foton och skuggan som bildades bakom skapade den bild man oftast ser av honom.

Dags att åka hem och de sista timmarna på Kuba spenderade vi i solen på Plaza de Armaz. Glass, kortspel och en sista cigarr. Hela resan har varit fylld av musik men det var här, på torget, som vi hörde "Panta mera" för första gången. Den hade vi väntat länge på. Från torget tog vi sedan en taxi till flyplatsen. Först blev vi stoppade av polisen i en fartkontroll och sedan av taxikontrollanter. Flygresan hem gick bra...

Alla bilder är "klickbara" så att man kan se dem i lite större format.

Agneta, Jonas, Johanna och Jesper