Man vet aldrig vad som kan hända när det är resdags för familjen Dahlgren. Efter vår tripp till Venezuela är vi nog något mer förberedda på det oväntade. Denna gången var det inte lika dramatiskt som strejk, fel resmål eller icke flygbart plan, men något litet måste ju inträffa. När planet rullade ut från gaten på Kastrup kom plötsligt en av flygvärdinnorna springande i gången. En man hade blivit dålig, hjärtat eller något, och fullständigt spytt ner sig. Tillbaka till gaten igen, sjukvårdspersonal, städning, ut med bagaget och så var hans semester över. Övriga i planet fortsatte till Atlanta som planerat, vi för vår mellanlandning innan slutdestination Cancún.
På kvällen var vi så äntligen framme i Cancún. Innan vi reste försökte Jonas boka hotellrum via internet för endast en natt, vilket inte var helt lätt. Det blev övernattning på vandrarhem istället, Hostel Kankun. Rum 8 bestod av tre sängar med underlakan och kuddar, saronger fick nyttjas som täcke. I rummet hängde en använd handduk, vilken ägaren snabbt bytte ut mot fyra nya, förmodligen rena. Hur rena lakanen var ville vi inte riktigt tänka på. I det läget var vi så trötta att det spelade mindre roll. Vi fick nyckeln till rum 7 och märkligt nog så passade den i låset till 8:an.

Busstationen låg tio minuters promenad från vandrarhemmet. ADO-bussarna skulle ta oss de 13 milen längs med kusten ner till Tulum. På bussen visades det film. Is och snö i mängder och med Izabella Scorupco i huvudrollen, här dubbad till spanska. Ingen mexikansk western här, inte.
Framme i Tulum började vi vandra längs med vägen vid strandremsan för att få tag på någonstans att bo. Det visade sig vara både svårare och dyrare än vad vi någonsin kunnat tänka oss. De fem nätter vi spenderade i Tulum bodde vi i fyra olika rum på två olika hotell. Första natten bodde vi på Cabañas Los Arrecifes, ett fint ställe där vi hade kunnat tänka oss att bo mer än en natt. Rummet var fint inrett och taket var helt fantastiskt, så även utsikten. Personalen kunde dock ha höjt sin servicenivå något, så därför valde vi att flytta på oss.

Vi hamnade sedan på Uno Astro Lodge, ett ställe med inriktning på new age. De erbjöd aktiviteter som yoga, healing, massage, tarot och kristaller. Man kunde även bli spådd med hjälp av majskorn. Ett otroligt mysigt ställe som utstrålade lugn och harmoni. Hyddorna var fantastiska med väggar av stående stockar, vasstak och inredda med levande ljus, golvkuddar och ekotoalett, eller om ni så vill utan el och möbler, med utedass och insyn genom väggarna. Jag kunde få min arm igenom på vissa ställen mellan stockarna. Folket som rörde sig där var inte riktigt vad vi var vana vid. Flummiga bohemer är nog den bästa beskrivningen. För dem var vi nog stressade, fast vi tyckte att vi tog det lugnt. Yoga och meditation på stranden är helt ok. Lite mer förvånande var dock att de tog av sig badkläderna innan de gick i vattnet, det vill säga, om de nu hade några från början. Lite av ett hippiekollektiv var det allt på området och det fick barnen känna av de sista två nätterna. I brist på annan logi fick de sova i en tipi mitt i hippiecampingen. De var inte riktigt nöjda med det. Det regnade in och i granntältet bodde ett barn som skrek hela natten. Första kvällen de skulle sova i tipin, och vi kom tillbaka efter ett restaurangbesök, hade de tänt en lägereld. Det såg så mysigt ut så vi bestämde att vi skulle gå dit och sätta oss och umgås. Killarna gick i förväg medans vi tjejer pudrade näsan. De kom snabbt tillbaka med märkliga ansiktsuttryck. Runt elden satt en och spelade gitarr och sjöng för sig själv, en annan mediterade och hummade, en tredje mediterade utan att humma och såg helt borta ut. Det kändes inte som rätt sällskap att sitta och utbyta reseerfarenheter med. Inget ont om dem, de var lugna och trevliga, men i den omfattningen nytt för oss. Vi tvekar dock inte alls, för kommer vi till Tulum igen är det här vi vill bo. Att komma till hotellet på kvällen då området lystes upp av stearinljus och oljelampor var så mysigt och att sedan gå till sängs och somna till vindens och vågornas brus, så underbart.

Nyårsafton firade vi med ett dyk i Gran Cenote. Cenoter, sötvattensgrottor, är något unikt för Yucatan. Att dyka bland stalaktiter och stalagmiter var en riktig upplevelse. Vackrast av allt var att se ytan glittra i små öppningar i marken ovanför oss.
Tanken var att vi skulle ta oss till Chichén Itzá, ett av världens sju nya underverk, men så blev det inte. Istället blev det en tur till Mayaruinerna i Tulum, unika på det sättet att de ligger vid kusten. Tulum betyder vägg på maya och det sägs att Mayapyramiderna uppe på klippväggen var det första som spanjorerna såg av Mexiko, därav namnet. Det blev avslappnande dagar på stranden, dock med en viss oro för var vi skulle bo kommande natt och om vi skulle klara budgeten. Det var otroligt dyrt i Tulum.











Det gällde att planera vad som skulle göras. På kvällen blev det nämligen becksvart och det enda man såg var en himmel full med glittrande stjärnor. Jonas missade rakningen någon kväll innan solen gick ner, något som sen inte fixas så lätt enbart i skenet av ett stearinljus. Något sällskapsspel på kvällen var därför inte heller aktuellt. När vi skulle gå ut och äta fick vi gå i gåsarad med ficklampa både fram och bak för att vi överhuvudtaget skulle synas. Skillnad var det sedan när vi kom till Playa del Carmen, raka motsatsen till Tulum. Ljus, liv och rörelse överallt. Mängder av hotell, stora som små, och fullt med folk, restauranger och affärer.

Vi tog kollektivbussen till Playa. Det är minibussar som kör skytteltrafik mellan orterna. Bussarna kör ca var tionde minut eller så fort de blir fulla, hämtar upp folk längs med vägen och man blir avsläppt på sträckan där man önskar. Det fungerade bra, var billigare än turistbussen och vi kom snabbare än beräknat fram till Playa del Carmen. Vi kombinerade frukost med en rundtur på jakt efter någonstans att bo. Slutligen hamnade vi på Hotel Sahara. Det var ju inte bara vi som hamnade där utan även gamla bekantingar från Påarp. I rummen sidan om, visade det sig sen på eftermiddagen när vi hade "after beach" på balkongen.

Killarna ville dyka mer och tog en tur ut med båt. När de kom tillbaka var de riktigt uppspelta. Med tjurhajar som simmar runt om en på 20 meters djup hade nog vem som helst varit lite uppspelt. Inte så kaxig just då kanske, men efteråt. Tjejerna tog en shoppingrunda istället för dykning, och lika nöjda var vi. I Playa fick vi bättre koll på vår resebudget. Vi hade kyl på rummet och inte långt från hotellet fanns en Walmart. Det blev frukost i sängen... med en stol mellan som bord. Billigt och bra. Även restaurangerna var billigare än i Tulum och det var vi väldigt tacksamma för.

Efter sex nätter i Playa tog vi oss vidare med taxi till Puerto Morelos. Det är en liten fiskeby som ligger mellan Cancún och Playa Del Carmen. Centrum i byn var trevligt, med ett stort torg med lekplats och basketplan och runt det restauranger, affärer, apotek, taxistation m m. Här var priserna ännu mer överkomliga, ca hälften jämfört med i Tulum. Här lyxade vi riktigt och hyrde t o m solsängar på stranden. Det är inte ofta vi gör det. Hotellet, Hotel Ojo de Agua, var bokat i förväg. Vi ville inte riskera att hamna i en liten by och på plats upptäcka att det är fullbokat. Jonas surfade fram några förslag när vi var i Playa och sedan, efter genomgång, ringde han och bokade. När vi kom till hotellet var vi beredda på att gå därifrån direkt. Vi fick vänta på rummet medan det städades, men trots det fanns det fullt med döda flugor och en hemsk stank av gammal fisk när vi kom in. Vad sägs om ett begagnat tuggummi i fönsterkarmen i duschen? Städerskan var förmodligen så kort att hon inte kunde se det. Men det fanns gott om plats i rummet och en egen altan där vi kunde sitta och spela spel. Vi blev kvar och ändrade uppfattning trots vårt inte så positiva första intryck. Det var bra mat och en trevlig atmosfär på stället, poppis även bland de inhemska. På stranden, precis nedanför restaurangen, samlades familjer med sina parasoller och picknick-korgar, umgicks och hade det skönt. Det var lite som hemma på Örby ängar.

Mexiko är väl värt ett besök och vårt intryck av mexikanarna är att det är ett lugnt och trevligt folk. Ibland lite för lugna, fast då rent servicemässigt alltså. Det var fulltbokat överallt och fruktansvärt dyrt att leva vid turistorterna. Efter firandet av 6:e januari, en stor högtid för mexikanska barn, lättade det dock betydligt. Åker vi till Mexiko fler gånger, visa av erfarenhet, så kommer vi antingen att hyra bil och ta oss runt på det viset eller undvika att åka vid jul och nyår.

Bilderna är klickbara för visning i större format.

Hasta luego
Agneta, Jonas, Johanna och Jesper